| Chapter 78 |
|
En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord. |
|
Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom. |
|
Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss, |
|
det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort. |
|
Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn. |
|
Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn. |
|
Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt. |
|
Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud. |
|
Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag. |
|
De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra. |
|
De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se. |
|
Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark. |
|
Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög. |
|
Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken. |
|
Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav. |
|
Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar. |
|
Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen. |
|
De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad. |
|
Och de talade mot Gud, de sade: »Kan väl Gud duka ett bord i öknen? |
|
Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?» |
|
Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel, |
|
eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning. |
|
Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar; |
|
han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem. |
|
Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest. |
|
Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram. |
|
Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand; |
|
han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning. |
|
Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter. |
|
Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun, |
|
då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män. |
|
Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under. |
|
Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång. |
|
När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud. |
|
De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare; |
|
och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga. |
|
Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund. |
|
Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram. |
|
Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter. |
|
Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken! |
|
Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige. |
|
De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen, |
|
då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark. |
|
Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten; |
|
han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv. |
|
Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor; |
|
han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar; |
|
han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar. |
|
Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar. |
|
Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten. |
|
Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor. |
|
Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen. |
|
Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet. |
|
Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat. |
|
Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor. |
|
Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd; |
|
de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker. |
|
De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten. |
|
Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm. |
|
Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna; |
|
han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand. |
|
Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han. |
|
Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång. |
|
Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt. |
|
Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin. |
|
Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem. |
|
Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam. |
|
Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade. |
|
Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt. |
|
Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor. |
|
Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel. |
|
Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand. |